Andra blogginlägg från Arkeologidagen på Himmelstalund...
Theres Furuskog har även hon lagt upp en inlägg om dagen på sin blogg!
Även Föreningen Forntid har ett inlägg om dagen på sin hemsida.
Arkeologidagen på Himmelstalund.
Idag ledde jag en visning av Himmelstalunds hällristningar. Visningen ingick i Arkeologidagen som gick av stapeln idag över hela Sverige. Föreningen Forntid i Norrköping och vårt Hällristningsmuseum deltog med ett evenemang som jag alltså höll i. Efter att nogrant följt metrologiska rapporter under veckan insåg jag att det skulle regna hela dagen och inga besökare skulle dyka upp till guidningen. Nu visade det sig att våra offer av fas 3:are till Nerthus var tillräckligt för att regnmolnen skingrade sig över Himmelstalund och ca 20 personer kom till utsatt tid. En alldeles lagom grupp för en hällristingsguidning. Lite, som det visade sig, omotiverat stressad av ett inkommande regnoväder började vi på "Björnhällen" där jag berättade i tur och ordning om björnspåren, svinjakten och dom stora skeppen på andra sidan hällen. Sakta kryssade vi oss sedan runt och upp över hällen och stannade till vid några utvalda "scener" och fina ristningar. Redan en timme tidigare satte Theres Furuskog igång med sitt evenemang som var lite av "öppet hus" av sitt arbete med hällristningsvården. Naturligtvis utnyttjade jag detta tillfälle med ett stopp hos henne och lät min egen röst vila medan Theres berättade om sitt arbete och svarade på nyfikna frågor. Efter detta stopp tog vi oss en titt på "armadan" av skepp som finns där för att sedan gå upp till dom nyifyllda figurerna under björken. En bra plats att se skillnaden på ifyllda och omålade ristningar eftersom Theres där valt att inte fylla i alla av rent pedagogiska orsaker. Vidare nu till den fantastiska "Svinhällen" där vi började vid "fångstnätet". Efter den så blir det ett naturligt skuttande runt och spontanberättande bland alla dom varierande figurerna som finns där. Helt underbart att visa upp dom nu när dom är nymålade och syns så väl. Efter att ha avslutat med "den klottrande vikingen" svepte vi lite som hastigast förbi "yxhällen". Eftersom ristningarna där inte syns så väl sprar jag dom till nästa år då dom förmodligen blir ifyllda. Jag avslutade min visning vid dom små med ack så fina hjulkorsen. En geolog som var med på visningen föreslog då en spontan miniguidning vid ett par bergspartier på "Björnhällen" som han brukar ta med sina elever till. Mycket uppsakttat av både mig och resten av gruppen. Det tackar jag speciellt för! Tack naturligtvis även till Theres för att vi fick använda dig som "station" vid vår guidning! Inte minst tack till Er som följde med på min lilla visning!
Arkeolog Theres Furuskog berättar om sitt arbete med vård av hällristningar.
Ett för dagen nymålat björnspår.
På prao som hällristningsvårdare i Hageby.
I går fick jag möjligheten att följa med Theres Furuskog till några hällristningslokaler i Hageby. Theres är arkeolog, anställd under sommaren av Norrköpings Kommun för att vårda de Hällristningar som ingår i kommunens vårdplan. I vanliga fall kan man se henne i arbete på Himmelstalundsristningarna men igår bar det av till Hageby för att med mig som assistent lokalisera 3 lokaler i södra Hageby. Dom lokalerna vi var ute efter var RAÄ 28, RAÄ 50 och RAÄ 30 i S:t Johannes socken. För dom få av er som inte har alla RAÄ numrens geografiska position i huvudet kan jag nämna att det handlar om två hällar intill Vrinneviskolan ner mot hagebygatan och en häll på andra sidan Hagebygatan mellan bensinmacken och rondellen som Navestadsgatan börjar vid.
Den första hällen som var RAÄ 28 visste vi var den var så den blev en naturlig utgångspunkt. Enligt den senaste dokumentationen vi hade tillgång till består lokalen av 34 st skålgropar. Dessa ligger utspridda över en yta på ca 10x10 meter. Eftersom det är ett ganska toppigt berg som sticker upp så är det även en höjdskillnad på ca 3 meter mellan dom. Eftersom solen fortfarande stod ganska lågt passade vi på och leta ordentligt i det släpljus vi fick av den. Vi hittade först ca 45 tänkbara skålgropar men vissa avfärdade vi ganska snabbt och efter att laven tvättats bort försvann det ytterligare några som inte gick att helt säkert säga var gjorda av människor. Det bör tilläggas att det var ett lurigt berg med många naturliga gropar. När alla skålgropar var tvättade, imålade och räknade så konstaterade vi glatt att antalet skålgropar växt till 39 st.
Lokal nr 2 var RAÄ 50 som skulle vara belägen strax intill i samma bergsrygg. Efter lite letande fann vi den ca 30 m nordväst om den stora hällen. Jag säger den stora hällen eftersom denna endast innehåller 3 st skålgropar i en prydlig trekant. Trots sin blygsamhet är den ändå väldigt speciell.
Den sista lokalen, RAÄ 50, visste jag exakt var den var. För ca 10-12 år sedan konstaterade jag nämligen besviket att det inte fanns några ristningar där. Det är med ett ganska stort leende man minns tillbaka på hur lite man visste på den tiden man trodde man visste så mycket. Vad vi enligt dokumentationer var ute efter här var en yta med 11 st skålgropar, en yta med 2 st skålgropar och en yta med några skålgropar och två spjutfigurer. Vi såg genast 2 skålgropar där vi tänkt ställa våra väskor och förmodade att det var dom två ensamma groparna. Därefter började vi "spontanleta" efter de övriga. Vi hittade inga fler! Nåväl... vi tog fram dokumentationen som fanns och tog ut väderstrecken och när vi pekade i den riktning dom 11 skålgroparna borde ligga i så såg vi dom i våra händers riktning bara en halvmeter bort. Efter att ha funnit denna yta så tog vi ut en ny riktning efter spjutfigurerna och dom skålgropar som enligt uppgift fanns bredvid dessa. Efter mycket letande fann vi till slut spjuten gömda under mossa som växt över dom. Mossan är för övrigt ett stort problem över hela hällen och borde enligt mig försöka tas bort då dom inte bara bevisligen väldigt snabbt växer över ristningarna utan även på sikt kan skada berget med sina rötter som leder ner vatten som kan skapa frostsprängningar under vinterhalvåret. Speciellt i spjutskaften som delvis var huggna i redan befintliga sprickor i berget där mossrötterna satt djupt ner. Strax nedanför dom två spjuten fann vi 2 skålgropar och en lite mer obestämd figur. Av dom 11 skålgroparna och dom 2 ensamma fann vi sammanlagt endast 11 st. Vi gav dock upp letandet efter fler skålgropar eftersom de lika gärna kunde vara överväxta med både mossa och gräs. När vi packat ihop för dagen och skulle ta våra väskor så såg vi dock ytterligare 2 skålgropar som visade sig vara dom ensamma. Kändes bra att få ihop räkenskaperna innan vi lämnade hällen.
Den första hällen som var RAÄ 28 visste vi var den var så den blev en naturlig utgångspunkt. Enligt den senaste dokumentationen vi hade tillgång till består lokalen av 34 st skålgropar. Dessa ligger utspridda över en yta på ca 10x10 meter. Eftersom det är ett ganska toppigt berg som sticker upp så är det även en höjdskillnad på ca 3 meter mellan dom. Eftersom solen fortfarande stod ganska lågt passade vi på och leta ordentligt i det släpljus vi fick av den. Vi hittade först ca 45 tänkbara skålgropar men vissa avfärdade vi ganska snabbt och efter att laven tvättats bort försvann det ytterligare några som inte gick att helt säkert säga var gjorda av människor. Det bör tilläggas att det var ett lurigt berg med många naturliga gropar. När alla skålgropar var tvättade, imålade och räknade så konstaterade vi glatt att antalet skålgropar växt till 39 st.
Lokal nr 2 var RAÄ 50 som skulle vara belägen strax intill i samma bergsrygg. Efter lite letande fann vi den ca 30 m nordväst om den stora hällen. Jag säger den stora hällen eftersom denna endast innehåller 3 st skålgropar i en prydlig trekant. Trots sin blygsamhet är den ändå väldigt speciell.
Den sista lokalen, RAÄ 50, visste jag exakt var den var. För ca 10-12 år sedan konstaterade jag nämligen besviket att det inte fanns några ristningar där. Det är med ett ganska stort leende man minns tillbaka på hur lite man visste på den tiden man trodde man visste så mycket. Vad vi enligt dokumentationer var ute efter här var en yta med 11 st skålgropar, en yta med 2 st skålgropar och en yta med några skålgropar och två spjutfigurer. Vi såg genast 2 skålgropar där vi tänkt ställa våra väskor och förmodade att det var dom två ensamma groparna. Därefter började vi "spontanleta" efter de övriga. Vi hittade inga fler! Nåväl... vi tog fram dokumentationen som fanns och tog ut väderstrecken och när vi pekade i den riktning dom 11 skålgroparna borde ligga i så såg vi dom i våra händers riktning bara en halvmeter bort. Efter att ha funnit denna yta så tog vi ut en ny riktning efter spjutfigurerna och dom skålgropar som enligt uppgift fanns bredvid dessa. Efter mycket letande fann vi till slut spjuten gömda under mossa som växt över dom. Mossan är för övrigt ett stort problem över hela hällen och borde enligt mig försöka tas bort då dom inte bara bevisligen väldigt snabbt växer över ristningarna utan även på sikt kan skada berget med sina rötter som leder ner vatten som kan skapa frostsprängningar under vinterhalvåret. Speciellt i spjutskaften som delvis var huggna i redan befintliga sprickor i berget där mossrötterna satt djupt ner. Strax nedanför dom två spjuten fann vi 2 skålgropar och en lite mer obestämd figur. Av dom 11 skålgroparna och dom 2 ensamma fann vi sammanlagt endast 11 st. Vi gav dock upp letandet efter fler skålgropar eftersom de lika gärna kunde vara överväxta med både mossa och gräs. När vi packat ihop för dagen och skulle ta våra väskor så såg vi dock ytterligare 2 skålgropar som visade sig vara dom ensamma. Kändes bra att få ihop räkenskaperna innan vi lämnade hällen.
Eftersom jag inte varit med och vårdat hällristningar förut så passar jag på att tacka Theres för en väldigt rolig och lärorik dag. Efter att själv nu provat på att rengöra en ristning så är jag full av beundran över det jobb som inte bara Theres gör med Norrköpings hällristningar utan för alla dom som ligger på sina knän och skrubbar berg mitt under sommarsolen. Jag kan inte säga att rengöring av berg är speciellt kul men den totala upplevelsen från att leta upp ristningarna till att se dom imålade gör det hela väldigt speciellt. Vi kunde dock valt en bättre dag att göra detta på eftersom solen stekte rejält på oss och vätskebalansen inte var lätt att upprätthålla. Det var två svettiga, skitiga och lätt vimmelkantiga kufar som ställde sig vid spårvagnshållplatsen för att göra kväll...
Några av skålgroparna vid den första hällen.
På hällen fanns det en blanksliten rutschkana. Lite svårt att se alla fyra skålgroparna men det är två nertil i bilden en mitt i bilden och en lite nedanför krönet till vänster om kanan.
Dom tre prydliga skålgroparna vid häll nummer 2. Visst är dom fina?
En av dom två ensamma skålgroparna vid häll nr 3.
Theres målar i en av spjuten...
...och här är de båda spjuten färdigmålade.
Dom två skålgroparna och den lite mer svårbestämda figuren som fanns under spjuten.
Short summery in english:
IT WAS WARM!!!
Ytterligare ett annat blogginlägg från oppebyresan...
angående Oppeby...
Finns ett annat blogginlägg om resan på http://hällristningar.se/slabro/ nu...
...och i en annan del av världen...
I en helt annan del av världen...ja där ligger Oppeby! Mmm...ni som varit och besökt hällristningarna i Oppeby förstår precis vad jag menar. Första gången jag besökte Oppeby, som för övrig ligger i Nyköping, visste jag inte om att dom existerade innan jag frågade på turistbyrån om det fanns några fornlämningar lättillgängliga i närheten. Jag förväntade mig ristningar liknande dom vi har i Norrköpingstrakten. Lite skepp, skålgropar, kanske några tamdjur och en och annan älg eller hjort möjligtvis. Möjligtvis några inslag av människor med spjut och lite fotsulor naturligtvis. Väl på plats föll hakan ner rejält och häpen konstaterade jag att detta inte var likt någonting annat. Mina tankar flög mot Australien, Afrika och Sydamerika när jag febrilt försökte skaffa några som helst referenspunkter till vad som låg framför mig. Det var som om en bit berg slitits loss från någon annan kontinent och på något sätt hamnat här. Att hela hällristningslokalen dessutom nyligen hade målats med vit färg gjorde hela intrycket så mycket starkare.
Jag har sedan dess ofta talat mig varm om denna plats och igår eftermiddag var det dags att äntligen göra ett återbesök. Med på resan, förutom jag själv, följde Varg, Theres och Freddie. Vi samlades på Hällristningsmuseet för att färdas 6 mil norrut till Nyköping för att börja med ett besök på Sörmlands Museeum där Monica mötte upp. Jag vill inte på något sätt ringakta museet som är väldigt fint och väl värd ett besök men det får hitta ett annat forum än detta.
När vi kom på plats vid Oppeby blev min besvikelse total! Ristningarna var inte ifyllda med den vita färg som när jag första gången såg dom. Den första hällen vi kom till fanns det lite bleknad röd färg kvar i ristningarna. Lite muttrande lät jag mig ändå facineras av bilderna vi hade framför oss. När vi klev upp på nästa häll så visade det sig att dom inte alls var ifyllda utan det verkade som om dom bara tvättas av och inte skall fyllas i utan visas helt utan färg. Ristningarna i sig har ett väldigt bra djup och syns bra om man kontinuerligt rengör dom. Däremot blir det svårt att få ett helhetsintryck eftersom det blir svårt att se mer än några enstaka ristningar åt gången. Går man några steg tillbaka är det svårt att se vad som finns framför. Men vilka ristningar! Helt otroliga! Mitt i min lilla hittepå besvikelse var lyckan ändå total.
Vid hällen vi kom till sist hade de flesta ristningar fortfarande kvar "min" vita färg och hela det fantastiska skådespelet rullades upp framför oss. Tyvärr syntes den största figuren dåligt speciellt som solen gav ett starkt sken på hällen. Vad figurerna föreställer tänker jag inte försöka mig på att återge utan lämnar detta åt er att bedöma.
Ska man ge ett betyg till Oppeby som besöksmål så blir det 5 solbärare av 5 möjliga! Dessutom ett extra hjulkors för bra informationsskyltar vid hällarna.
Den första hällen vi kom fram till.
En av dom fantastiska figurerna.
Även dom omålade ristingarna synten väl.
Även om det inte finns mycket till färg kvar syns ju dessa figurer väldigt tydligt.
Ytterligare en fin figur där färgen nästan helt är borta.
Äntligen då lite ristningar med vit färg!
Inte mycket likheter med himmelstalunds ristningar inte.
Även i Oppeby sticker den här figuren ut lite.
Ytterligare en fin ristning.
En avslutande bild från Oppebyhällen...
Planerade inlägg...
Eftersom jag har en del bilder från 2012 som ligger och väntar på att komma upp här tänkte jag reta er lite med det jag planerat att göra inlägg om:
- Hällristningarna vid Såpkullen 1 och 2.
- Hällristningarna i Nelinsparken.
- En bortglömd hällristningslokal vid Skälv.
- Yxhällen.
- Svinhällen.
- Björnhällen.
- En visning av utgrävningarna av Ströja.
Inläggen kommer inte att göras i ovan nämnd ordning utan lite som det faller sig och säkert kommer någonting annat att slinka in då och då...
Då var den äntligen här då!
Då kom den till slut på pränt min blogg jag funderat länge och väl på om hällristningar.
Som ett litet smakprov kommer en bild på Thias liggandes mellan några av dom fina skeppen på Björnhällen vid Himmelstalund...
