Forntidsbloggen

I går fick jag möjligheten att följa med Theres Furuskog till några hällristningslokaler i Hageby. Theres är arkeolog, anställd under sommaren av Norrköpings Kommun för att vårda de Hällristningar som ingår i kommunens vårdplan. I vanliga fall kan man se henne i arbete på Himmelstalundsristningarna men igår bar det av till Hageby för att med mig som assistent lokalisera 3 lokaler i södra Hageby. Dom lokalerna vi var ute efter var RAÄ 28, RAÄ 50 och RAÄ 30 i S:t Johannes socken. För dom få av er som inte har alla RAÄ numrens geografiska position i huvudet kan jag nämna att det handlar om två hällar intill Vrinneviskolan ner mot hagebygatan och en häll på andra sidan Hagebygatan mellan bensinmacken och rondellen som Navestadsgatan börjar vid.
Den första hällen som var RAÄ 28 visste vi var den var så den blev en naturlig utgångspunkt. Enligt den senaste dokumentationen vi hade tillgång till består lokalen av 34 st skålgropar. Dessa ligger utspridda över en yta på ca 10x10 meter. Eftersom det är ett ganska toppigt berg som sticker upp så är det även en höjdskillnad på ca 3 meter mellan dom. Eftersom solen fortfarande stod ganska lågt passade vi på och leta ordentligt i det släpljus vi fick av den. Vi hittade först ca 45 tänkbara skålgropar men vissa avfärdade vi ganska snabbt och efter att laven tvättats bort försvann det ytterligare några som inte gick att helt säkert säga var gjorda av människor. Det bör tilläggas att det var ett lurigt berg med många naturliga gropar. När alla skålgropar var tvättade, imålade och räknade så konstaterade vi glatt att antalet skålgropar växt till 39 st.
Lokal nr 2 var RAÄ 50 som skulle vara belägen strax intill i samma bergsrygg. Efter lite letande fann vi den ca 30 m nordväst om den stora hällen. Jag säger den stora hällen eftersom denna endast innehåller 3 st skålgropar i en prydlig trekant. Trots sin blygsamhet är den ändå väldigt speciell.

Den sista lokalen, RAÄ 50, visste jag exakt var den var. För ca 10-12 år sedan konstaterade jag nämligen besviket att det inte fanns några ristningar där. Det är med ett ganska stort leende man minns tillbaka på hur lite man visste på den tiden man trodde man visste så mycket. Vad vi enligt dokumentationer var ute efter här var en yta med 11 st skålgropar, en yta med 2 st skålgropar och en yta med några skålgropar och två spjutfigurer. Vi såg genast 2 skålgropar där vi tänkt ställa våra väskor och förmodade att det var dom två ensamma groparna. Därefter började vi "spontanleta" efter de övriga. Vi hittade inga fler! Nåväl... vi tog fram dokumentationen som fanns och tog ut väderstrecken och när vi pekade i den riktning dom 11 skålgroparna borde ligga i så såg vi dom i våra händers riktning bara en halvmeter bort. Efter att ha funnit denna yta så tog vi ut en ny riktning efter spjutfigurerna och dom skålgropar som enligt uppgift fanns bredvid dessa. Efter mycket letande fann vi till slut spjuten gömda under mossa som växt över dom. Mossan är för övrigt ett stort problem över hela hällen och borde enligt mig försöka tas bort då dom inte bara bevisligen väldigt snabbt växer över ristningarna utan även på sikt kan skada berget med sina rötter som leder ner vatten som kan skapa frostsprängningar under vinterhalvåret. Speciellt i spjutskaften som delvis var huggna i redan befintliga sprickor i berget där mossrötterna satt djupt ner. Strax nedanför dom två spjuten fann vi 2 skålgropar och en lite mer obestämd figur. Av dom 11 skålgroparna och dom 2 ensamma fann vi sammanlagt endast 11 st. Vi gav dock upp letandet efter fler skålgropar eftersom de lika gärna kunde vara överväxta med både mossa och gräs. När vi packat ihop för dagen och skulle ta våra väskor så såg vi dock ytterligare 2 skålgropar som visade sig vara dom ensamma. Kändes bra att få ihop räkenskaperna innan vi lämnade hällen.

Eftersom jag inte varit med och vårdat hällristningar förut så passar jag på att tacka Theres för en väldigt rolig och lärorik dag. Efter att själv nu provat på att rengöra en ristning så är jag full av beundran över det jobb som inte bara Theres gör med Norrköpings hällristningar utan för alla dom som ligger på sina knän och skrubbar berg mitt under sommarsolen. Jag kan inte säga att rengöring av berg är speciellt kul men den totala upplevelsen från att leta upp ristningarna till att se dom imålade gör det hela väldigt speciellt. Vi kunde dock valt en bättre dag att göra detta på eftersom solen stekte rejält på oss och vätskebalansen inte var lätt att upprätthålla. Det var två svettiga, skitiga och lätt vimmelkantiga kufar som ställde sig vid spårvagnshållplatsen för att göra kväll...

 

Short summery in english: