Andra blogginlägg från Arkeologidagen på Himmelstalund...
Theres Furuskog har även hon lagt upp en inlägg om dagen på sin blogg!
Även Föreningen Forntid har ett inlägg om dagen på sin hemsida.
Arkeologidagen på Himmelstalund.
Idag ledde jag en visning av Himmelstalunds hällristningar. Visningen ingick i Arkeologidagen som gick av stapeln idag över hela Sverige. Föreningen Forntid i Norrköping och vårt Hällristningsmuseum deltog med ett evenemang som jag alltså höll i. Efter att nogrant följt metrologiska rapporter under veckan insåg jag att det skulle regna hela dagen och inga besökare skulle dyka upp till guidningen. Nu visade det sig att våra offer av fas 3:are till Nerthus var tillräckligt för att regnmolnen skingrade sig över Himmelstalund och ca 20 personer kom till utsatt tid. En alldeles lagom grupp för en hällristingsguidning. Lite, som det visade sig, omotiverat stressad av ett inkommande regnoväder började vi på "Björnhällen" där jag berättade i tur och ordning om björnspåren, svinjakten och dom stora skeppen på andra sidan hällen. Sakta kryssade vi oss sedan runt och upp över hällen och stannade till vid några utvalda "scener" och fina ristningar. Redan en timme tidigare satte Theres Furuskog igång med sitt evenemang som var lite av "öppet hus" av sitt arbete med hällristningsvården. Naturligtvis utnyttjade jag detta tillfälle med ett stopp hos henne och lät min egen röst vila medan Theres berättade om sitt arbete och svarade på nyfikna frågor. Efter detta stopp tog vi oss en titt på "armadan" av skepp som finns där för att sedan gå upp till dom nyifyllda figurerna under björken. En bra plats att se skillnaden på ifyllda och omålade ristningar eftersom Theres där valt att inte fylla i alla av rent pedagogiska orsaker. Vidare nu till den fantastiska "Svinhällen" där vi började vid "fångstnätet". Efter den så blir det ett naturligt skuttande runt och spontanberättande bland alla dom varierande figurerna som finns där. Helt underbart att visa upp dom nu när dom är nymålade och syns så väl. Efter att ha avslutat med "den klottrande vikingen" svepte vi lite som hastigast förbi "yxhällen". Eftersom ristningarna där inte syns så väl sprar jag dom till nästa år då dom förmodligen blir ifyllda. Jag avslutade min visning vid dom små med ack så fina hjulkorsen. En geolog som var med på visningen föreslog då en spontan miniguidning vid ett par bergspartier på "Björnhällen" som han brukar ta med sina elever till. Mycket uppsakttat av både mig och resten av gruppen. Det tackar jag speciellt för! Tack naturligtvis även till Theres för att vi fick använda dig som "station" vid vår guidning! Inte minst tack till Er som följde med på min lilla visning!
Arkeolog Theres Furuskog berättar om sitt arbete med vård av hällristningar.
Ett för dagen nymålat björnspår.
På prao som hällristningsvårdare i Hageby.
I går fick jag möjligheten att följa med Theres Furuskog till några hällristningslokaler i Hageby. Theres är arkeolog, anställd under sommaren av Norrköpings Kommun för att vårda de Hällristningar som ingår i kommunens vårdplan. I vanliga fall kan man se henne i arbete på Himmelstalundsristningarna men igår bar det av till Hageby för att med mig som assistent lokalisera 3 lokaler i södra Hageby. Dom lokalerna vi var ute efter var RAÄ 28, RAÄ 50 och RAÄ 30 i S:t Johannes socken. För dom få av er som inte har alla RAÄ numrens geografiska position i huvudet kan jag nämna att det handlar om två hällar intill Vrinneviskolan ner mot hagebygatan och en häll på andra sidan Hagebygatan mellan bensinmacken och rondellen som Navestadsgatan börjar vid.
Den första hällen som var RAÄ 28 visste vi var den var så den blev en naturlig utgångspunkt. Enligt den senaste dokumentationen vi hade tillgång till består lokalen av 34 st skålgropar. Dessa ligger utspridda över en yta på ca 10x10 meter. Eftersom det är ett ganska toppigt berg som sticker upp så är det även en höjdskillnad på ca 3 meter mellan dom. Eftersom solen fortfarande stod ganska lågt passade vi på och leta ordentligt i det släpljus vi fick av den. Vi hittade först ca 45 tänkbara skålgropar men vissa avfärdade vi ganska snabbt och efter att laven tvättats bort försvann det ytterligare några som inte gick att helt säkert säga var gjorda av människor. Det bör tilläggas att det var ett lurigt berg med många naturliga gropar. När alla skålgropar var tvättade, imålade och räknade så konstaterade vi glatt att antalet skålgropar växt till 39 st.
Lokal nr 2 var RAÄ 50 som skulle vara belägen strax intill i samma bergsrygg. Efter lite letande fann vi den ca 30 m nordväst om den stora hällen. Jag säger den stora hällen eftersom denna endast innehåller 3 st skålgropar i en prydlig trekant. Trots sin blygsamhet är den ändå väldigt speciell.
Den sista lokalen, RAÄ 50, visste jag exakt var den var. För ca 10-12 år sedan konstaterade jag nämligen besviket att det inte fanns några ristningar där. Det är med ett ganska stort leende man minns tillbaka på hur lite man visste på den tiden man trodde man visste så mycket. Vad vi enligt dokumentationer var ute efter här var en yta med 11 st skålgropar, en yta med 2 st skålgropar och en yta med några skålgropar och två spjutfigurer. Vi såg genast 2 skålgropar där vi tänkt ställa våra väskor och förmodade att det var dom två ensamma groparna. Därefter började vi "spontanleta" efter de övriga. Vi hittade inga fler! Nåväl... vi tog fram dokumentationen som fanns och tog ut väderstrecken och när vi pekade i den riktning dom 11 skålgroparna borde ligga i så såg vi dom i våra händers riktning bara en halvmeter bort. Efter att ha funnit denna yta så tog vi ut en ny riktning efter spjutfigurerna och dom skålgropar som enligt uppgift fanns bredvid dessa. Efter mycket letande fann vi till slut spjuten gömda under mossa som växt över dom. Mossan är för övrigt ett stort problem över hela hällen och borde enligt mig försöka tas bort då dom inte bara bevisligen väldigt snabbt växer över ristningarna utan även på sikt kan skada berget med sina rötter som leder ner vatten som kan skapa frostsprängningar under vinterhalvåret. Speciellt i spjutskaften som delvis var huggna i redan befintliga sprickor i berget där mossrötterna satt djupt ner. Strax nedanför dom två spjuten fann vi 2 skålgropar och en lite mer obestämd figur. Av dom 11 skålgroparna och dom 2 ensamma fann vi sammanlagt endast 11 st. Vi gav dock upp letandet efter fler skålgropar eftersom de lika gärna kunde vara överväxta med både mossa och gräs. När vi packat ihop för dagen och skulle ta våra väskor så såg vi dock ytterligare 2 skålgropar som visade sig vara dom ensamma. Kändes bra att få ihop räkenskaperna innan vi lämnade hällen.
Den första hällen som var RAÄ 28 visste vi var den var så den blev en naturlig utgångspunkt. Enligt den senaste dokumentationen vi hade tillgång till består lokalen av 34 st skålgropar. Dessa ligger utspridda över en yta på ca 10x10 meter. Eftersom det är ett ganska toppigt berg som sticker upp så är det även en höjdskillnad på ca 3 meter mellan dom. Eftersom solen fortfarande stod ganska lågt passade vi på och leta ordentligt i det släpljus vi fick av den. Vi hittade först ca 45 tänkbara skålgropar men vissa avfärdade vi ganska snabbt och efter att laven tvättats bort försvann det ytterligare några som inte gick att helt säkert säga var gjorda av människor. Det bör tilläggas att det var ett lurigt berg med många naturliga gropar. När alla skålgropar var tvättade, imålade och räknade så konstaterade vi glatt att antalet skålgropar växt till 39 st.
Lokal nr 2 var RAÄ 50 som skulle vara belägen strax intill i samma bergsrygg. Efter lite letande fann vi den ca 30 m nordväst om den stora hällen. Jag säger den stora hällen eftersom denna endast innehåller 3 st skålgropar i en prydlig trekant. Trots sin blygsamhet är den ändå väldigt speciell.
Den sista lokalen, RAÄ 50, visste jag exakt var den var. För ca 10-12 år sedan konstaterade jag nämligen besviket att det inte fanns några ristningar där. Det är med ett ganska stort leende man minns tillbaka på hur lite man visste på den tiden man trodde man visste så mycket. Vad vi enligt dokumentationer var ute efter här var en yta med 11 st skålgropar, en yta med 2 st skålgropar och en yta med några skålgropar och två spjutfigurer. Vi såg genast 2 skålgropar där vi tänkt ställa våra väskor och förmodade att det var dom två ensamma groparna. Därefter började vi "spontanleta" efter de övriga. Vi hittade inga fler! Nåväl... vi tog fram dokumentationen som fanns och tog ut väderstrecken och när vi pekade i den riktning dom 11 skålgroparna borde ligga i så såg vi dom i våra händers riktning bara en halvmeter bort. Efter att ha funnit denna yta så tog vi ut en ny riktning efter spjutfigurerna och dom skålgropar som enligt uppgift fanns bredvid dessa. Efter mycket letande fann vi till slut spjuten gömda under mossa som växt över dom. Mossan är för övrigt ett stort problem över hela hällen och borde enligt mig försöka tas bort då dom inte bara bevisligen väldigt snabbt växer över ristningarna utan även på sikt kan skada berget med sina rötter som leder ner vatten som kan skapa frostsprängningar under vinterhalvåret. Speciellt i spjutskaften som delvis var huggna i redan befintliga sprickor i berget där mossrötterna satt djupt ner. Strax nedanför dom två spjuten fann vi 2 skålgropar och en lite mer obestämd figur. Av dom 11 skålgroparna och dom 2 ensamma fann vi sammanlagt endast 11 st. Vi gav dock upp letandet efter fler skålgropar eftersom de lika gärna kunde vara överväxta med både mossa och gräs. När vi packat ihop för dagen och skulle ta våra väskor så såg vi dock ytterligare 2 skålgropar som visade sig vara dom ensamma. Kändes bra att få ihop räkenskaperna innan vi lämnade hällen.
Eftersom jag inte varit med och vårdat hällristningar förut så passar jag på att tacka Theres för en väldigt rolig och lärorik dag. Efter att själv nu provat på att rengöra en ristning så är jag full av beundran över det jobb som inte bara Theres gör med Norrköpings hällristningar utan för alla dom som ligger på sina knän och skrubbar berg mitt under sommarsolen. Jag kan inte säga att rengöring av berg är speciellt kul men den totala upplevelsen från att leta upp ristningarna till att se dom imålade gör det hela väldigt speciellt. Vi kunde dock valt en bättre dag att göra detta på eftersom solen stekte rejält på oss och vätskebalansen inte var lätt att upprätthålla. Det var två svettiga, skitiga och lätt vimmelkantiga kufar som ställde sig vid spårvagnshållplatsen för att göra kväll...
Några av skålgroparna vid den första hällen.
På hällen fanns det en blanksliten rutschkana. Lite svårt att se alla fyra skålgroparna men det är två nertil i bilden en mitt i bilden och en lite nedanför krönet till vänster om kanan.
Dom tre prydliga skålgroparna vid häll nummer 2. Visst är dom fina?
En av dom två ensamma skålgroparna vid häll nr 3.
Theres målar i en av spjuten...
...och här är de båda spjuten färdigmålade.
Dom två skålgroparna och den lite mer svårbestämda figuren som fanns under spjuten.
Short summery in english:
IT WAS WARM!!!
Skålgropslokalen vid stallet.
Strax intill stallet i Hageby ligger en liten hällristningslokal. Otis och jag gick förbi där innan vi vandrade vidare till Egna Hemristningarna. Nordéns järnskepp och järnräcke finns på klippan och gör att den är lätt att hitta. Där finns en fin samling med skålgropar. Jag hade för mig att det även fanns ett eller flera skepp där men tydligen svek mitt minne mig. Glädjande nog var dom nyligen imålade och syntes väl.
Lokalen ligger norr om stallet på en tydlig häll.
Nordéns järnräcke och järnskepp syns tydligt från gång och cyckelbanan.
Lokalen innehåller ett antal skålgropar uppdelade på två ytor.
Vid järnskeppet ligger skålgroparna i en prydlig rad....
...och vid räcket en mer ihopklumpad samling.
Ytterligare ett annat blogginlägg från oppebyresan...
Nya brädor på plats i Himmelstalund!
Igår noterade jag att den förstörda brädan på trärampen vid björnhällen blivit utbytt.
Före och efter...
Då är väl antagligen snickarnas semestertid över nu. Kanske kommer elektrikerna tillbaka från sin snart och får igång belysningen med?
angående Oppeby...
Finns ett annat blogginlägg om resan på http://hällristningar.se/slabro/ nu...
...och i en annan del av världen...
I en helt annan del av världen...ja där ligger Oppeby! Mmm...ni som varit och besökt hällristningarna i Oppeby förstår precis vad jag menar. Första gången jag besökte Oppeby, som för övrig ligger i Nyköping, visste jag inte om att dom existerade innan jag frågade på turistbyrån om det fanns några fornlämningar lättillgängliga i närheten. Jag förväntade mig ristningar liknande dom vi har i Norrköpingstrakten. Lite skepp, skålgropar, kanske några tamdjur och en och annan älg eller hjort möjligtvis. Möjligtvis några inslag av människor med spjut och lite fotsulor naturligtvis. Väl på plats föll hakan ner rejält och häpen konstaterade jag att detta inte var likt någonting annat. Mina tankar flög mot Australien, Afrika och Sydamerika när jag febrilt försökte skaffa några som helst referenspunkter till vad som låg framför mig. Det var som om en bit berg slitits loss från någon annan kontinent och på något sätt hamnat här. Att hela hällristningslokalen dessutom nyligen hade målats med vit färg gjorde hela intrycket så mycket starkare.
Jag har sedan dess ofta talat mig varm om denna plats och igår eftermiddag var det dags att äntligen göra ett återbesök. Med på resan, förutom jag själv, följde Varg, Theres och Freddie. Vi samlades på Hällristningsmuseet för att färdas 6 mil norrut till Nyköping för att börja med ett besök på Sörmlands Museeum där Monica mötte upp. Jag vill inte på något sätt ringakta museet som är väldigt fint och väl värd ett besök men det får hitta ett annat forum än detta.
När vi kom på plats vid Oppeby blev min besvikelse total! Ristningarna var inte ifyllda med den vita färg som när jag första gången såg dom. Den första hällen vi kom till fanns det lite bleknad röd färg kvar i ristningarna. Lite muttrande lät jag mig ändå facineras av bilderna vi hade framför oss. När vi klev upp på nästa häll så visade det sig att dom inte alls var ifyllda utan det verkade som om dom bara tvättas av och inte skall fyllas i utan visas helt utan färg. Ristningarna i sig har ett väldigt bra djup och syns bra om man kontinuerligt rengör dom. Däremot blir det svårt att få ett helhetsintryck eftersom det blir svårt att se mer än några enstaka ristningar åt gången. Går man några steg tillbaka är det svårt att se vad som finns framför. Men vilka ristningar! Helt otroliga! Mitt i min lilla hittepå besvikelse var lyckan ändå total.
Vid hällen vi kom till sist hade de flesta ristningar fortfarande kvar "min" vita färg och hela det fantastiska skådespelet rullades upp framför oss. Tyvärr syntes den största figuren dåligt speciellt som solen gav ett starkt sken på hällen. Vad figurerna föreställer tänker jag inte försöka mig på att återge utan lämnar detta åt er att bedöma.
Ska man ge ett betyg till Oppeby som besöksmål så blir det 5 solbärare av 5 möjliga! Dessutom ett extra hjulkors för bra informationsskyltar vid hällarna.
Den första hällen vi kom fram till.
En av dom fantastiska figurerna.
Även dom omålade ristingarna synten väl.
Även om det inte finns mycket till färg kvar syns ju dessa figurer väldigt tydligt.
Ytterligare en fin figur där färgen nästan helt är borta.
Äntligen då lite ristningar med vit färg!
Inte mycket likheter med himmelstalunds ristningar inte.
Även i Oppeby sticker den här figuren ut lite.
Ytterligare en fin ristning.
En avslutande bild från Oppebyhällen...
Planerade inlägg...
Eftersom jag har en del bilder från 2012 som ligger och väntar på att komma upp här tänkte jag reta er lite med det jag planerat att göra inlägg om:
- Hällristningarna vid Såpkullen 1 och 2.
- Hällristningarna i Nelinsparken.
- En bortglömd hällristningslokal vid Skälv.
- Yxhällen.
- Svinhällen.
- Björnhällen.
- En visning av utgrävningarna av Ströja.
Inläggen kommer inte att göras i ovan nämnd ordning utan lite som det faller sig och säkert kommer någonting annat att slinka in då och då...
Otis och jag tittar till Egna hem ristningarna
Under våren bestämde Otis och jag oss för att göra vad vi kallade en hällristningsinventering av dom lite mindre hällristningslokalerna i Norrköping. Även om Egna hem är en ganska stor lokal så ingick även den i projektet. Glädjande nog var ristningarna ifyllda för inte allt för länge sedan och syntes tydligt. Eftersom denna häll ligger mitt i ett bostadsområde kan den vara svår att hitta men det finns skyltar att följa.
Detta konstverk faller inte mig i smaken men fungerar som ett bra landmärke. Egna hem ristningarna ligger nämligen strax bakom...
Skepp och skålgropar blandat med borrhål och nerslagna järnkonstruktioner. Troligtvis bröt man berget här för att bygga hus med innan man visste vad som fanns här...
Mitt bland ristningarna så verkar någon ha ristat in " F H ".
Den så kallade "hästen". Har lite egna tankar om vad det är men dom sparar vi på tills vidare. Även fina fotsulor och ett tjusigt hjulkors.
Här ser man tydligt hur man brutit stora block från hällen. Man blir ju nyfiken på vad mer som ristades in här...
En märklig fotsula/hjulkors/figur i mitten samt mängder av skålgropar till synes slumpmässigt inhuggna.
Ytterligare ett fint hjulkors eller ska vi drista oss till att säga hjul?
Den njurformade figur som kallas för "manteln" eftersom måtten ger en bra mantel om man klipper till ett tygstycke med dom.
Ett skepp rakt över en så kallad rutschkana. Är kanan från bronsålder den med eller skapad av lekande barn i modern tid?
Ekenberg
Då kommer fortsättningen på vår lilla hällristningssafari. Efter Fiskeby for vi vidare till min absoluta favorit lokal Ekenberg. För dom som inte besökt området vill jag tipsa om att när (inte om) ni gör er hällristningssafari i det området så lämpar sig Ekenberg väldigt väl för en medhavd picknickkorg. Ett otroligt lugn infinner sig där och det finn gott om ytor att lägga ut en filt på där inga ristningar finns. Vad finns då här att se? Till att börja med finns den kanske mest kända hällristningen i Norrköping, den så kallade "solbäraren" här. Eftersom Norrköpings kommun har valt just den ristningen som symbol för hällristningar är det ett evigt letande efter den över hela Norrköping och framför allt på Himmelstalund. Kanske ett skepp vore en bättre symbol? Nu vet i alla fall ni om var den finns. Apropå skepp... på hällen finns helt otroliga skeppsristningar! Stora och djupa samt fint utsmyckade. Här finns även det svärd som en gång i tiden gjorde att vi kunde datera hällristningarna till bronsåldern. Figurerna är i huvudsak fördelad i två delar av hällen. Den ena är mitt på den sida man kommer till från stigen dit. Där finner man bland annat dom stora skeppen. Längst upp till högra hörnet av hällen hittar man den andra stora ansamlingen av figurer bland annat "solbäraren".
Först några bredaxlade typer runt ett skepp med människofigurer i.
Ett riktigt stort skepp. Storleken gör att jag inte kan få en bättre bild av alla detaljer om hela skeppet skall vara med i bild.
Väldens första sevärdhetskringla?
Hästar fastspända framför ett skepp. Drog man kanske skeppen förbi fallet vid Fiskeby för vidare färd genom landet?
Ytterligare ett stort skepp. Fin kringla som enda utsmycknad. Tydligt och fint hästhuvud i fören.
Ett par fotsulor och skålgropar.
En adorant som håller 2 st hjulkors, varav den ena endast har ett streck, i varsin hand.
Fin bild av en hjort?
Ytterligare en kringla. Denna gång i formen av en lussebulle.
Här har vi då äntligen den berömda solbäraren.
Vid en första anblick kan man i dessa OS-tider tro att det är gymnastik på programmet men den observante kan se att det är ett spjut som han håller i...
Ett besök vid Fiskeby
För en dryg vecka sedan var jag på en liten trevlig utflykt med svärmor (ja,jo,jag vet att det låter märkligt men det var det!) och hennes särbo och hans syster. En av platserna vi besökte var hällristningarna vid Fiskeby bruks parkering. Det var inte mycket till färg i de flesta ristningarna och ingen bra stig över hällen till de övriga ristningarna. Det blev inte många bilder tagna där. Vet inte varför men antagligen sparade jag mig till Ekenbergs ristningar. Men det blir ett annat inlägg...
Den så fina vagnen dragen av 2 hästar såg riktigt tråkig ut i sin bleka färg men den ligger väldigt dåligt till på berget eftersom det samlas vatten på den när det regnat.
En fin spjutbärare med ett antal djur. Motar han bort en varg från sina tamdjur med sitt spjut?
Skador på Himmelstalund
Under året har jag dokumenterat diverse skador vid Himmelstalunds hällristningar. Det är skador och förstörelse på och runt hällristningarna både i själva berget samt på skyltar och gångbanor etc.
Det verkar som att det tenderar att uppmana till förstörelse när media skriver om hällristningar i allmänhet men framför allt när det skrivs om förstörelse av dom. Därför känns det lite kluvet att skriva om detta men jag anser ändå att det bör uppmärksammas att det sker. Senaste upptäckten var för ca en vecka sedan då ett flertal "solar" plötsligt uppenbarade sig. I samband med dessa fanns även "P+J" inhugget i berget. Naturligtvis blir alla brott mot fornminneslagen polisanmälda och alla skador på skyltar med mera inrapporterade till berörda myndigheter.
Lite svårt att se men dom mörka fläckarna och i ramfiguren samt i skålgroparna strax ovan är sot efter en klotgrill som det grillats i utan ben direkt på hällen. Suck... Skada har uppkommit i berget strax intill men inte på själva ristningarna.
En av brädorna har mursknat och brytits sönder vid bänken på björnhällen.
Skylten vid björnhällen är söndersliten. Inte nytt för i år.
En av dom nya solarna på björnhällen
Initialer för Pucko och Jubelidiot?
En till av dom nya solarna.
Här har någon lyft bort en stor tuva från berget uppe till höger i bild. Samma som i besvikelsen över att inte hitta någon hällristning gjorde några solar?
Området där grästuvan lyftes bort ifrån.
Ska finnas fler bilder men min organisationsförmåga i datorn bör förbättras så jag hittar dom.
Det bör även nämnas att nya skyltar ska sättas upp och belysningen skall lagas under augusti.
Släpljus på Himmelstalund
Igår kväll var Dessie och jag uppe på hällarna vid Himmelstalund för att ge lite släpljus på ristningarna. Syftet var från början att prova hur lamporna fungerade inför en guidning jag planerar att ha i september av Himmelstalund hällristningar i släpljus. Nåväl... väl på plats blev de naturligtvis mer okynneslysande än test av olika ljusvinklar. Man blir helt uppslukad av att se varje liten knackning som har gjorts i ristningarna och man befinner sig plötsligt 3000 år tillbaka i tiden. Vi började på svinhällen och via ett kort besök på yxhällen gick vi vidare till Björnhällen för att avsluta på "kobben" närmast riksvägen.
Testet då? Vi använde 2 st lampor vilket gav ett bra gensvar och tillsammans med dom 2 jag tänker införskaffa kommer det att fungera alldeles utmärkt!
Litet smakprov på vad vi fick se...
"Fiskenätet" på svinhällen. Alltid lika bedårande...
Ett fint skepp strax väster om "fiskenätet".
Litet helhugget skepp i det nord västra hörnet av svinhällen.
Riktigt fint skepp på yxhällen.
Lite av min favoritristning på Björnhällen. Vad det är? Ja...berätta gärna för mig....
Det var allt för denna gång. Kommer garanterat bli fler nattvandringar inom kort...
Då var den äntligen här då!
Då kom den till slut på pränt min blogg jag funderat länge och väl på om hällristningar.
Som ett litet smakprov kommer en bild på Thias liggandes mellan några av dom fina skeppen på Björnhällen vid Himmelstalund...
